Nyss hemkommen från Göteborg efter framträdande på Litteraturhuset där. Samtalet efter min uppläsning kom att handla mycket om skönlitterära debuter, inte bara min utan även andras. Jag läste precis Kalak av Kim Leine, som vann Nordiska Rådets litteraturpris för sin senaste roman Profeterna vid Evighetsfjorden. Kalak är ruskigt stark läsning, mitt egna liv framstod plötsligt som makalöst organiserat och borgerligt. Den är också – enligt mig – en typisk debut: Allt det där en människa burit på i många ord, alla dessa ord som till slut får en sådan tyngd att de inte längre kan undvikas utan måste skrivas ner. När man summerar olika författarskap är kanske debuten inte alltid den bästa boken. Men där bär ofta på en unik sprängkraft.
På tal om debuter läser jag nu Simmaren av Joakim Zander. En roman med ett enormt dramturgiskt driv och ett episkt anslag som är mycket lätt att tycka om. Jag kommer att återkomma till den.